2009

det är dags nu.

jag tar farväl av preyandpredator.

Aldrig förut har jag funderat så mycket på barn.
I dag på jobbet kom det fram en kille på  typ 4 år och skulle köpa godis, eller ja ni vet; mamman står brevid och säger "då får du ge tanten i kassan dina pengar".

Han hette iaf Amadeus och såg ut precis som jag tror att mitt barn kommer se ut. 
Jag har försökt komma fram till något bra killnamn som passar ihop med Alva, Aurora och Alma och nu känns Amadeus som ett självklart namn.
Eftersom mina barn bör ärva mina musikaliska gener vore det ju hur fint som helst med en supermusikalisk son vid namn Amadeus.

Alva, Aurora (tvillingar), Alma och Amadeus.

Så långt har jag kommit nu.
Återkommer med vart vi ska bo o.s.v.
Fadern till barnen är också oklart än så länge.





Fint



Magiskt

Idag kom bakslaget.
Jag längtar tillbaka till att kunna känna att jag verkligen inte begär så mycket mer av livet än det här.
Precis så kände jag när jag stog med havsvatten upp till knäna med Ia och pratade om livet, kärlek, religion och framtid. Då begärde jag inte så mycket mer av livet.
Det var en fin liten semester vecka.
Väldigt fin.


Festivalens finaste konsert stod David Åhlén för.
Marching som är en av mina favorit låtar blev bara ännu mera av en favorit när David bjöd in till allsång och hela publiken satt och nynnade med.
Magiskt och fantastiskt..

Sixpence none the richer var också en upplevelse att få se.
En fin nostalgisk konsert, trots nästintill outhärdlig värme.


Nu börjar vardagslivet och på torsdag börjar jag jobba på Zara.

sixpence none the richer-down and out of time